I går var ännu en galen kväll på Stureplan men eftersom det var 080808 i staden 08 så skulle dett firas rejält.
Krogarna var stängda. Istället hade man tagit krogen ut på gatan. Stora barer stod på gatorna och folk vallfärdade mot denna magnefika korsning.
Stod du i mitten så kunde du räkna med att stå kvar där den kvällen. Det var tryck från alla håll så det gick inte att röra sig.
Ni som bor i Stockholm vet hur man uppför sig på Stureplan? Inte igår. Igår dansades det på busshållsplatser och folk hängde i lycktstolpar. Hängde och slängde som små apor.
Ovanför Laroy fanns Dj båset. Musiken kunde ha sprängt sönder fönster med den ljudanläggningen som fanns på plats. Galet som sagt!

Jag är ledsen men jag blir tvungen att avbryta testet. Det är inte att rekommendera att testa någon för att se om personen kan bli kär i dig på 4 veckor men feel free att testa om du kan bli kär.

Jag kunde inte bli kär i Karl som ni kanske har märkt. Jag gick inte heller in med inställningen att Karl var något att ha. Jag mår, utan att överdriva, fysiskt dåligt av tanken på vår planerade hemma kväll i morgon. Vi skulle setts i onsdags men han blev sjuk, som tur var, så jag slapp.
Nu har jag bestämt mig för att spelet är inte värt det. Jag är fortfarande helt självisk och tänker inte alls på hur han känner. Det är bara mina egna känslor jag går efter när jag bestämmer mig för att avsluta det hela.

Jag kan informera er om att det är möjligt att bli tillsammans med någon på 4 veckor. Vi beter oss som om vi vore tillsammans, förutom att jag får kväljningar av bara tanken på honom, det är bara själva "bekräftelsen" kvar som hade gjort att jag skulle vända till den jobbiga bruden.
Jag kan spela kär hur mycket som helst framför honom men just nu har jag annat att göra än spendera mina fria timmar på någon som jag inte bryr mig ett skit om. Kanske låter hårt men tro mig, någon har tänkt så om dig och mig med.

Jag har inte bestämt mig för hur jag ska säga till honom att vi inte kommer ses mer.
Jag tänkte skicka ett mess i stil med: Jag kan inte ses i morgon och förmodligen inte alls men det var trevligt ett tag i alla fall. Eller så ringer jag och måste då samtala med honom.

Jag har svårt att prioritera att träffa Karl. Han ringer och tjatar på mig att jag ska komma till honom, men tyvärr jag har ett liv. Jag har inte tid att sitta framför en tv och tycka att det är kul att kolla på Lost och snacka bygg.

Det tär på mig att behöva vara så intresserad av massa skit när jag egentligen har viktigare saker för mig. Vad fan har jag gett mig in på?? Jag kastar bort dyrbar tid för att bli dumpad. Korkat!

Det är så mycket måsten hela tiden och här sitter jag och skaffar ännu mera saker att göra.
Jag vill bara tvätta! Mina trosor är snart slut och jag använder mina sista strumpor idag.

Jag kan inte hjälpa det men jag blir extremt taggad när vi får in kommentarer om bra sätt på hur man är en jobbig brud. Det har blivit en drog. Jag kan inte släppa det och på onsdag smäller det. Då tar jag mig i kragen och drar hem till honom. Helt galet och helt sant!!

Jag kommer tyvärr inte kunna ha någon kontakt med Karl på några dagar p.g.a Valborg. Jag är på väg bort från min underbara stad och ska fira med familjen.

När jag kommer hem har jag bara två veckor på mig att få bekräftelse på vårat föhållande. Sedan ska jag försöka få honom att lämna mig.
Jag får inte ta till metoder som, sluta svara när han ringer eller vara "otrogen". Jag ska bara bli en irriterande brud på något sätt. Har ni några tips på hur man kan gå till väga?

Vi håller fortfarande på med vårt experiment med Karl och det går bättre än väntat!

Det är väldigt intressant att se hans reaktioner på mina mini test jag håller på med under tiden jag är med honom. Det gör jag för att se hur säker han är i sig själv.
Nu är ju inte jag psykolog eller expert på beteenden men jag är ganska säker på att han har svårt för egna åsikter, efter en diskussion vi hade, om barn och familj. Ja, vi snackar om det. Här ska inte slösas tid.

Vi pratade om en framtid med eller utan barn. Vad tycker du och så vidare, var på han säger att han vill ha barn i framtiden och tycker dom är jätte söta. Jag svarar att barn är onödiga små hudklumpar som bara springer omkring, jag vill inte ha barn. Helt plötsligt ändrar han sin åsikt tvärt och säger att karriären är viktigare för honom och att dom faktiskt är fjantiga och jobbiga!

När jag är med honom så vill jag verkligen att han ska knäcka mig och komma på att allt bara är på lek. Det är det som allt går ut på. Är det möjligt att bli tillsammans på så kort tid och sedan få honom att dumpa mig? Jag har dock kommit underfund med att Karl tror sig vara överlägsen och att inget sipprar ut genom hans fingrar.
Han berättade för mig hur lätt det är att handskas med tjejer och att vi kan läsas som en öppen bok. Jag tittade honom i ögonen och svarade "Du skulle bara veta!".
Han gav mig en tröstande blick som jag läste av : Lilla gumman, du tror verkligen på det va?

Nu är det inte långt kvar tills vi faktiskt är tillsammans! Hålla handen är ett måste och hånglet tar aldrig slut.

Jag var nära på att sabba hela grejen idag när jag efter en hel dag ute i solen, och inte hade ätit mer än frukost, inte längre orkade fokusera på att "vara kär" och råkade ge av Sveriges längsta "fan vad detta är jobbigt-suck", efter en lång rad mysiga nykära kyssar. Han avbröt suckandet efter ett tag och frågade vad som var på tok. Helt blank och utmattad tog jag upp en cigg och satt tyst ett tag. Jag orkade bara inte svara men det gjorde inte så mycket för han är extremt pratglad, om sig själv, och började snart prata om hur duktig han har varit på jobbet det sista.

Jag trodde att det skulle vara omöjligt att bli tillsammans med honom, eller med någon annan också för den delen, utan att ha sex med honom . Men som jag hoppas ni förstår så kommer jag verkligen inte ta gamet så långt.
Jag tycker förövrigt att ett förhållande kan få helt fel mittpunkt om man utgått från sexlivet och att man verkligen ska tycka om en person man har sex med.

Fredagens bravader har satt sina spår. Nackont, ångest, bakfylla och upphittade nitarmband som ligger på bordet. Igår var Ria, Rakel och Klara på rock klubb med vårt offer, hädanefter kallad Karl. Vi, Rakel och Klara, följde me Ria som moraliskt stöd i mötet med honom. Vi har iakttagit vissa framsteg i rätt riktning mot ett blivande förhållande. Några av framstegen är oskyldiga beröringar, hångel och blickar som möts.

Det komiska i det hela är Rias skådespeleri när dom tittar på varandra, och den tomma blicken som tar över när han inte ser. Man ser hur hon trycker tillbaka rysningen som är på väg uppför ryggraden.

Ria blev astankad och rycktes med utan problem i rollen som ny förälskad. Tack alkohol (Vi uppmuntrar till alkoholfria alternativ)! Vilt dansande försökte hon desperat imponera på Karl efter hon har insett hur många snygga konkurrenter som finns runt om honom. Men Karl har båda ögonen på dansgolvet där Ria står, lite förbryllad över hennes "sensuella moves".
Bara några minuter senare lämnar dom tillsammans, hand i hand, krogen för hemgång. Vi står med ett leende på läpparna när hon vänder sig om mot oss. Berusad och vindögd utbrister hon taggat: NU JÄVLAR DRAR JAG HEM DET HÄR!

Dagen efter fick vi veta att de hade delat på sig, då hon mått illa och inte ville riskera att förstöra uppdraget med en spya i hans knä. Hon väcktes på morgonen av telefonen som ringde. Det var en oroad Karl som undrade om hans flicka mådde bra och ville mötas upp för en frukost i parken.

Precis hemkommen från en dejt med "drömprinsen".
Killen är ju inte smart måste jag säga och det är extremt svårt att behöva låtsas i flera timmar att man är intresserad av all skit han snackar om... Men vad gör man inte för kärleken. Han kan vara riktigt intressant vid vissa tillfällen men dom små guldkornen drunknar i hans sociala inkompetens.

Han: Jag har aldrig sagt "jag älskar dig" till någon.
Jag: Va? Men din förra sambo då?
Han: Nej verkligen inte! Jag kommer bara säga det när jag vet att jag vill gifta mig och då kommer jag säga det samtidigt som jag friar.
Jag: Jasså?.. De hade nog jag haft väldigt svårt för. Jag hade tyckt att de vore konstigt att förlova sig med någon som precis har kommit på att han älskar mig.
Han: ..............Mmm....Men........Då vet man ju.. eller?

Ja du... Vet inte vad man svarar på det riktigt. Han kanske ska ta och tänka om där lite. Själva samtalet i sig kanske inte är jätte intressant men för det första var detta vår andra officiella dejt, kanske inte bästa idén att snacka giftemål och dom tre orden. Till och med jag blir skraj av en sådann sak och för det andra var han inte speciellt säker på sin sak. Tilläggas ska hans tomma blick. Som ett barn som inte riktigt hänger med på vad som precis sagts. Han måste stanna till ett tag, tittar på mig och jag ser att han tänker: Vänta nu... Va fan hände?
Men vem vet? kanske lyckas jag med hela grejen och får en diamant på köpet.

Jag har kommit på hur ja ska få honom på fall. Pryd men bestämd. Han är den där typen som gärna har övertaget men han säger inte gärna emot när en kvinna bestämmer. Han ska få tro att det är han som håller i trådarna men skenet kan bedra.

---

Jag sitter och smider planer, en strategi, om hur jag ska vinna honom på bästa sätt.
Naturligtvis ställer jag mig frågan "är detta möjligt?" men det får väl tiden utvisa.

Jag förstår om folk tycker att det är fel att göra ett mission där en annan persons känslor kan komma ikläm men vi har alla haft vår del av svikna löften och brustna hjärtan. Jag är trött på att gå runt och undra, nu är det dags att testa!

Ni kanske undrar hur det hela började?
Killen har jag träffat två gånger.Jag vet knappt vem människan är men ibland känner man bara...njaa... Jag tänkte att han va ju inte speciellt intressant och slog vad med min kompis att jag kunde få honom inom loppet av fyra veckor. Samtalet flöt på och en blogg startades.

Jag kommer göra allt ja kan för att få honom att tycka att jag är perfekt för att sedan göra en total vändning och bli (förhoppningsvis) dumpad.
Jag har ett bra startfält. Smsen ploppar upp som popupp fönster om Omega3 och jag har redan fått smeknamn som skriker desperat.
Två gånger har vi setts killen; lite väl tidigt för smeknamn - men desto lättare match för mig.

Är det ett lätt mål eller har jag tagit mig vatten över huvudet?

---