Precis hemkommen från en dejt med "drömprinsen".
Killen är ju inte smart måste jag säga och det är extremt svårt att behöva låtsas i flera timmar att man är intresserad av all skit han snackar om... Men vad gör man inte för kärleken. Han kan vara riktigt intressant vid vissa tillfällen men dom små guldkornen drunknar i hans sociala inkompetens.

Han: Jag har aldrig sagt "jag älskar dig" till någon.
Jag: Va? Men din förra sambo då?
Han: Nej verkligen inte! Jag kommer bara säga det när jag vet att jag vill gifta mig och då kommer jag säga det samtidigt som jag friar.
Jag: Jasså?.. De hade nog jag haft väldigt svårt för. Jag hade tyckt att de vore konstigt att förlova sig med någon som precis har kommit på att han älskar mig.
Han: ..............Mmm....Men........Då vet man ju.. eller?

Ja du... Vet inte vad man svarar på det riktigt. Han kanske ska ta och tänka om där lite. Själva samtalet i sig kanske inte är jätte intressant men för det första var detta vår andra officiella dejt, kanske inte bästa idén att snacka giftemål och dom tre orden. Till och med jag blir skraj av en sådann sak och för det andra var han inte speciellt säker på sin sak. Tilläggas ska hans tomma blick. Som ett barn som inte riktigt hänger med på vad som precis sagts. Han måste stanna till ett tag, tittar på mig och jag ser att han tänker: Vänta nu... Va fan hände?
Men vem vet? kanske lyckas jag med hela grejen och får en diamant på köpet.

Jag har kommit på hur ja ska få honom på fall. Pryd men bestämd. Han är den där typen som gärna har övertaget men han säger inte gärna emot när en kvinna bestämmer. Han ska få tro att det är han som håller i trådarna men skenet kan bedra.