Bortglömda liv eller bara jävliga kids?

Jag kan bli jävlig förbryllad över hur barn blir behandlade i samhället. Jag tänker inte bara på misshandel, aga och sexuellt utnyttjande av barn. Jag undrar hur många som egentligen är bortglömda. Som inte får den uppmärksamheten dom behöver.
Jag och Klara tog en liten promenad i en förort till Stockholm. Vi hade det väldigt trevligt.
Efter en stund satte vi oss på en bänk och slappnar av. Jag tänder en cigg och hinner ta två bloss innan jag blir skrämd, till nästan döden, av en lite jävla snorunge.
Hon kryper upp bakom mig, lägger sina små tassar på mina axlar och skriker som en idiot rak in i örat på mig.
Båda jag och Klara blir ju naturligtvis fruktansvärt ställda.
Den lilla flickan börjar samtala med oss. Hon frågar om våran ålder och vi frågar hennes med en lite barnslig röst. Ni vet så där som man gör. 8 svarar hon. Sen fortsätter hon utan stopp. "Sen blir jag 9, sen 10, sen 11, sen 12, sen 13 och då får jag med röka!" Nästa lyriskt säger hon detta samtidigt som hon plockar upp en glasspinne från marken. "Kan inte du bränna upp den här?" frågar hon mig. Jag försöker förklara för henne att man inte ska bränna saker, att det är olagligt och att det kallas pyroman. Sen släcker jag ciggen hastigt och säger att det är farligt och fulkomligt idiotiskt att röka. Flickan är snabb som en liten råtta med att plocka upp den halva, fortfarande rykande ciggen. Hon springer iväg och skriker "Jag ska röka". Klara springer efter och sliter ciggen ur handen på henne och säger " Den där ska du då INTE ha!!" "Jo, den är min nu" säger flickan.
Vi hinner förstöra ciggen men hon plockar upp filtret och vill att jag ska smälta den. "Nej" sa jag "Vi ska hem och sova nu."
Nu tar hela situationen en, om möjligt, otrevlig vändning. Flickan ber mig bränna upp hennes armar! "Bränn här!" säger hon. "Nej, de tänker jag då rakt inte göra" säger jag. Hon tittar på mig "Jo, bränn upp mig!"
Jag och Klara blir livrädda och går i rask takt där ifrån. Det tar en stund innan flickan förstår att vi verkligen lämnar henne. Men hon är inte dum. Hon förstår. Hon börjar hon springa efter oss skrikandes "Jag ska döda er!! Jag ska döda er!!"

Vart fan var hennes föräldrar?


/Ria

Jag vill bara knulla om du ursäktar!

Då står man här, åter igen har man fått höra "Detta börjar bli lite seriöst, jag känner inte dig,  jag vill bara inte att du ska bli kär i mig". WHAT?!
Tror TREDJE gången på drygt ett halvt år. Och drygt är verkligen ordet. Det är väl ändå j*vligt drygt att tro att någon ska bli kär i dig (Överhuvudtaget)? Ursäkta mig, men jag känner dig till och med mindre än vad du känner mig. Hur skulle jag då kunna bli kär i dig.
Pinsamt killar,
verkligen, antingen så fungerar Ni på detta viset eller tror att vi också verkligen gör det. Eller så är ni bara oerhört (som sagt) DRYGA.

Jag hade verkligen lust att säga "Ursäkta mig, men jag ville bara knulla!"

Och nu står man här efteråt, och var innan ganska intresserad av denna trevliga, ödmjuka och omtänksamma kille, och har en dålig smak i munnen av denna som man återigen trodde var i alla fall lite annorlunda.

Slutsatsen kan man väl dra att jag drar mig inte för att höra av mig. Kan killen skicka fem sms på en dag kan jag i alla fall ringa och fråga honom varför han inte svarar på ETT av mina. Nej tjejer, coola ner (tydligen), det är väl kanske så orättvist det är. Skickar han FEM skicka - för guds skull skicka inte tillbaka mer än TVÅ.

Vad är det som gör att killar tror att dom är så himla fantastiska och att man ska falla som en fura vid tredje daten?

/Klara

Ursäkta? Är det grön, röd eller blå linje till lyckan?

Jag fick precis världens bästa samtal av Rakel och Klara. Rakel har gjort enorma framsteg och jag är så glad för hennes skull. Jag är lika glad för Klaras skull. Hon har också gjort enorma framsteg men vi trodde att vi skulle förlora Rakel till en annan stad. Jag är glad och stolt över dem!

Men nu tänker jag igen. Jag fattar inte varför jag ska tänka? Onödigt.
Jag vill naturligtvis göra samma framsteg som mina mirakel vänner gör. Jag är inte avundsjuk, för det är deras liv och detta är mitt. Jag funderar mer på hur fan detta ska gå för mig. Jag har inte ens bestämt för vad jag vill men jag vill ändå ha den bekräftelsen som dom har fått.
Nu har jag ju tydligen pojkvän också och sånt kan ju verkligen fucka upp i skallen på en så jag funderar stark på att bryta med honom. Jag måste hålla mig fokuserad. Jag har inte tid med en till person i mitt liv.
Hur ska jag göra?
Wow! vilken spärr jag har i min skalle. Det ekar när jag andas. Så känns det. Jag får inte fram svar. Jag är så lycklig och så totalt förbryllad.

Jag vet att jag kan. Jag vet att jag är värd det men hur länge ska man egentligen fortsätta med smärta?
Blir glädjen verkligen större bara för att man har kämpat längre eller kan man bli lika glad på en annan linje?


/Ria

Förbannad!

Idag är jag fruktansvärt irriterad på att det är sånt meck så fort man ska uppsöka läkare. Jag har haft problem med halsen i ett och ett halvt år och vart på åtskilliga vårdcentralsbesök men inte hjälper det. Systemet fungerar inte. Det är för mycket energi som går åt till onödig administration i vården idag. Förr i tiden var det ju bara att klampa in hos husdoktorn och så tog man itu med problemet. Jag hinner ju gå i pension innan jag har fått hjälp med mina hals och förkylningsbesvär.                                        

                                                                                                                           / Rakel

Slösa?

Jag jobbar på ett en restaurang ute i en liten skogsdunge med utsikt över mälaren.. Ett underbart och mysigt ställe med god mat och dryck. På kvällen har vi ingen mat som kostar under 150 kr och ingen dryck om kostar under 70, inte ens en stor stark.

Jag slutar aldrig förvånas av hur mycket pengar folk bara kan slänga omkring sig. Visst, maten är värd pengarna, men för guds skull nafsa inte bara lite i kanten av brödet och släng resten! Det är stora portioner och man orkar inte allt, men hallå! Ska man äta så ÄT! Hur kan man beställa in 5 rätter och kanske 5 drycker (som ungefär skulle gå på cirka 1000 kr) för att i stort sett bara sitta och lukta och stirra på maten?! Och dricka upp ungefär halva flaskan. Sedan gå och beställa två blåbärspajer, 3 glassar och två kaffe (som går på cirka 250kr). Och ja, varför ens lukta på det? När soporna och diskinsamlingen är cirka 2 meter bort? Ja, vi sätter det där istället... good idea! NOT!

Jag tycker inte att det är fel att slänga pengar omkring sig, fine, men det är MAT gott folk! Och saker som växer och djur som dör, ska du inte äta behöver du inte beställa, så snäll behöver du inte vara!


/Klara

Björn Gustavsson

Jag tror inte att det var många som missade Eurovision song contest i lördags och gjorde ni det så missade ni inte mycket. Men ni skulle ha sett när länderna skulle lägga sina röster. Där står Björn Gustavsson och pratar svengelska. Detta är helt hysteriskt roligt och alla, som nu har stält sig upp och böjt sig framåt för att höra bättre, kastar sig åt olika håll i rummet och bryter ut i skratt när Björn lägger 12:an på Sverige. Helt underbart!

Jag har förstått att många blev helt förtvivlade över detta lilla framträdande. Att han skulle ha gjort så att ingen över huvudtaget kommer rösta på Sverige i framtiden.
Skulle det vara så farligt om vi inte var med längre? Det är ju faktiskt inte så många som bryr sig om tävlingen resten av året och att det är länderna som det röstas på är ju ingen myt längre.

Jag tycker i alla fall att det var en jätte bra instatts av Björn. Jag vet inte om min tolkning av det hela stämmer men jag ser det som att han drev med hela grejen att rösta på länder genom att lägga rösten på sitt eget land. Att han också snackade svengelska, hade en chockad blick och stammade gjorde att han verkade sjukt omedveten om tävlingens syfte.
Precis som många verkar vara. Helt omedvetna om att det är låtar man ska rösta på.

/Ria

Bevara galenskapen!

Jag är så trött på alla normala människor som struttar runt överallt.

Vad vore världen utan lite galenskap? En enda grå kostym kanske. Fan vad surt!

Nu mina vänner, ska ni få lite tips på vad ni kan hitta på för att undvika att flyta med i den tråkiga massan.

Blotta dig för dina grannar.

Gå med kläderna bak och fram

Skaffa ett par rullskridskor från åttiotalet som du åker till jobbet/skolan med varje dag

Tänk på det äckligaste du kan komma på tills du spyr, bara för att testa om det går

 

Färga könshåret i valfri färg

 

Slicka på människors hand när du hälsar på dem och komentera sedan hur de smakar...sött, salt, beskt, anis, vanilj

Byt möbler hos två av dina vänner när de är bortresta


Freak out!


/Rakel

Vad krävs för att få lift?

Vad krävs egentligen för att få lift?

Kanske ska man vara finklädd och se rik ut? Men då skenet kan ju bedra, varför skulle man lifta om man var rik? Då skulle i alla fall jag ta en taxi...

Inte heller fungerar det med att sitta med keps och folköl vid vägkanten och se allmänt desperat ut. Nej, man ska nog helt enkelt vara något mitt i mellan det där. Men vad är mitt i mellan? Kanske en cola, rena kläder och ett leende på läpparna?

Själv skulle jag aldrig lifta! Man vet ju inte vad för galningar som är ute å kör!


/Klara

Österrike-skandalen

Hur kan detta vara möjligt? Jag har läst mycket böcker, både påhittade och verklighetsbaserade- men detta går ju långt över alla händelser jag någonsin hört talats om!

Ingen visste något? Hur kan man bo i ett hus, höra knackningar från källaren, se mat fraktas ner, och sedan veta att Fritzl är där nere och jobbar hela nätterna, utan att räkna ihop att 1+1 = 2?

Det är väldigt lätt att säga när man vet allting, och ser det utifrån. Men jag kan INTE förstå! Skulle detta kunna hända i Sverige? Är det Österrike som är ett blundande land? Själv vet jag med mig att jag, med många andra, är misstänksam av mig, eller i alla fall uppmärksam på människor omkring mig. Eller skulle man tiga av rädsla? Jag skulle inte kunna leva med att hålla tyst om en sådan sak i 24 år, hellre skulle jag ta risken.

Skulle, som sagt, det här kunna hända i Sverige?

/Klara

Leka för att orka koncentrera.


De bor ett barn kvar i oss alla...

Vi är bara tillsagda (Uppfostran kallas det tydligen) när vi blir löjliga, skriker eller springer runt för mycket. Mår vi inte som bäst när vi får göra vad vi vill? Det är ju ändå hjärnan som säger till vad den behöver just vid det tillfället, för att bli stimulerad. Hjärnan måste bli stimulerad för att orka koncentrera, man kan inte bara koncentrera och koncentrera hela dagarna.
Kanske känner man för att skrika! kanske ska man göra det då?

... Det tänker jag göra...

/Klara



Leva på en tunn tråd



Att leva på en tunn tråd är väll inget att sträva efter?


Hela tiden kontrollera vad som har skett, händer och ska ske. Snacka om att bli stressad. Inget av detta är ju egentligen möjligt, jag menar, saker och ting blir ju ändå alltid som dom är ämnade att bli. Du kan inte planera att bussen inte ska vara tidigt eller sen. Du kan inte planera och bestämma vad folk ska tycka och tro om dig. Tyvärr.

Skulle det vara så himla hemskt ifall en enda liten person inte skulle tycka om allting hos dig? Eller rent utav hata allt du säger och gör? Det händer faktiskt, vare sig du vill eller inte. Du kan inte tycka om allt och alla och alla kan inte tycka om dig. Tyvärr, kanske man kan säga, världen kanske skulle varit en bättre plats på många sätt, men ack så tråkig!


Tänk dig själv; nu ska ja verkligen bestämma mig för att jag ska bli rik och få en snygg man. Och så skulle det sedan bli. JIPPI! Eller? Själv hade ja tyckt att världen hade blivit en enda stor tråkig plats, och så förutsägbar!



/Klara



Stå på dig! (För f*n)

En notis...

Skitsnack! Trött på folk som säger  "Låt inte det trycka ner dig, stå på dig!"

Varför inte?
Blir man inte starkare av att klättra sig uppåt? Mår man aldrig dåligt vet man inte hur det är att må bra. Det är prat om att kvinnan måste bli starkare och stå på sig?

Som många män gör - när blev man stark av att blunda? Är det inte starkt att våga känna sig osäker, ledsen, arg, glad, olycklig och till och med erkänna för sig själv att man inte mår så bra just då. De handlar ju om acceptans, att acceptera det man är, var och vill bli?

/Klara


Flickeskort sökes!

Jag har fått höra att flickeskort sökes på en singelsajt..

Detta är ett av de roligaste, tragiska och mest inkompetenta mail jag läst på länge. Jag skrattade högt när de skriver att detta bara är ett extraknäck och samtidigt basvarar en ännu ej ställd fråga: Ja, det handlar även om sex ...
 
Det här är ju hur bra som helst. Här har vi alltså ett gäng tjejer som trotsar hederligt arbete på coop och tar hor-yrket till en högre nivå?
 
De skriver även att de vill hålla detta så hemligt som möjligt för att ingen ska få reda på vad det är dom fifflar med när dom kommer hem från skolan/jobbet, och känner att dom behöver pengar. Hon avslutar sedan mailet med en emailadress med fullständigt namn och efternamn.

Dom är så utmattade, stackarna, så dom vill bara ha en riktigt skön orgasm men kan verkligen inte ha sex med sin man som halv sitter på soffan å kliar sig på pungen. Dom har heller inte tid eftersom deras män jobbar som misslyckad polis (väktare) på någon avdankad galleria utanför stan och dom måste därför ut till jobbet med en gång igen för att skaffa pengar så att dom kan köpa en HDTV dom aldrig kommer kunna titta på eftersom dom jobbar hela tiden. Dessutom sitter en äcklig man i soffan och bestämmer vilken sport kanal som skall vara på. Let´s go out and fuck med lite rika affärsmän and make some money samtidigt!

En annan sida av det är att det är....

Tragiskt att behöva sälja sig till kåta män som i sin tur inte är nöjda med sin fru, eller som helt enkelt inte kan få ett ligg på något annat sätt.  Det hemska i detta mail är att dom förklarar "att det är många som har dåliga, förutfattade meningar om detta sätt att arbeta", och att "du borde inte snacka om du inte provat själv". Inte? Vem har INTE haft samlag med någon som det inte känts helt rätt med? Allt farligt som man vet/har hört kan hända när dessa desperata män inte får som de vill, är detta lögn? ICKE!

Ska man anmäla detta till polisen?
/Ria & Klara

Det intressanta....

... är ju att det här med bloggar är ju en ganska ny trend, som växer lika snabbt som människans ego.

Internet överhuvudtaget, TV är på väg och bli underskattat och ringa polaren gör man bara om det är något ord som du inte kan stava till på msn. Eller som är för långt för att skriva i ett sms.

Du kan numera inte ha något privatliv, speciellt inte om du är en Facebookare, då kan din arbetsgivare bara leta sig fram till dina värsta fyllbilder till precis vilka som ingår i din kompiskrets. Och även om du varit smart och inte blivit en så kallad Facebookare, så har du ändå med största sannolikhet en kompis som är aktiv, med och hänga ut bilder på dig som också går att leta sig fram till. Du behöver inte vara värsta hackern för detta.

Har du varit med i tv eller vid något annat otippat tillfälle blivit filmad? Då har du kanske turen att få vara med på Youtube. Ett fenomen där alla klipp som någonsin gjorts i hela världen läggs ut. Allt från privatvideos med fylla från Hultsfred till Kalle Ankas Julafton.

Du är garanterat dokumenterad på film / foto någonstans i världen, är detta bra eller dåligt? Är det speciellt kul och veta att din mamma kan gå in och kolla vem du senast hånglade med? Eller att övervakningspersonal kan se när du petar dig i näsan när du trodde att ingen annan såg?

/Klara

Ego Värld



V
arför lever vi i två olika världar?

 - Jag vet ju, kvinnor från Venus och män från Mars, och ja tror också på att det finns monster på Mars så det kan nog faktiskt stämma. Men trodde ju inte att det skulle ske så ordagrant. Jag tror ju dock att det finns killar som är och i alla fall försöker vara från Venus. Då kan man ju tänka, Bisexuella, men det handlar om något annat, det vet jag utav egna erfarenheter. För bisexuella snyggingar, har ju 100% fler att söka i, har 100% större chans att hitta någon, faktiskt från båda planeterna. Det verkar ju underbart och enkelt!

Eller om jag kanske skulle flytta över till Mars och spela lite ett tag?
Det verkar ju fungera oerhört bra, och verkar inte alls finnas några kännslor där. Ja, bara tankar om att bli sig själv tillfredställ just for the moment. Och bara, glömma, och gå vidare. Redan nästa dag, eller förlåt, jag menade såklart redan nästa morgon. Bara ha ett stort Ego. Och bara bry sig om sig själv...

/Klara



RSS 2.0