"Jag vet inte om jag vill fortsätta ses, för jag vet inte om det blir något mer, jag vill inte såra dig..."

Hade det varit så enkelt, så hade det inte funnits något som heter dating, och jag kan berätta att jag hade i så fall redan varit gift! Det är ju en chansning som man får ta om man vill ha ett förhållande, en chansning från båda parter. Man kan inte veta med en gång vad man vill. Det är ju vägen dit som är så spännande och underbar.

Vad får dig att tro att det bara är du som kan såra mig? För det första är jag inte kär i dig, för det andra, vi känner inte varandra! Det första man tycker om och blir attraherad av är ytan. Man kan inte slänga bort någons yta man tycker om bara för att man är rädd att det ska visa sig att det finns någon annan under. Ta reda på det först!

Kan det inte räcka med att vi trivs i varandras sällskap och armar? Att vi tänker på varandra ibland och att vi inte forcerar fram något som kanske inte kommer eller kan ske? Det känns bara löjligt och onödigt att kasta bort något som man inte vet vad det kan bli. Det är ju att ta ut händelserna i förskott!