Jag tycker om att göra saker som kanske inte alla andra gör. Det gör att mina vänner och framför allt min familj ser mig som det "svarta fåret". Jag kan inte riktigt förstå det för egentligen är det ju bara dom som är tråkiga.
De lever sina liv likadant varje dag. Och sen har dom mage att klaga på mig, när jag är den i deras liv som berättar vad som försegår i resten av världen.
Dom borde se mig som en tillgång, en som förgyller deras vardag till ett alldeles fantastiskt liv.

Jag vaknade ganska sent i morse och kom igång med mina morgonrutiner. Tog min kopp kaffe, snubblade över gårdagens kläder och fräste över disken, samtidigt som jag funderade väldigt mycket på hur jag skulle tackla denna dagen. Hur ska jag lösa allt och hur ska jag förklara vad som händer i mitt liv?
Jag kom fram till att Jag skiter i det! Jag tar dagen som den kommer gör det som måste göras och förklarar ingenting. Tycker det är en ganska bra plan för dagen.

Nu sitter jag här och skrattar för mig själv. Skrattar åt allas tragiska liv och deras trygghet. Det är helt fantastiskt. Jag ska nog ringa min vän och skratta lite åt henne idag. Det tycker jag låter bra. Jag ska berätta för henne vad hon missar i livet. Jag ska ta alla suckar och upprepningar av mitt namn med en negativ ton som börjar med ett "men" och sen ska jag skratta.