Nu sitter vi alla i Rakels lägenhet inne i stan och diskuterar allt mellan himel och jord. Just nu handlar det om droger och självdestruktiva människor.
Varför dessa människors konstnärlighet och djuphet försvinner i deras yttre och hur man inte kan se hur de inte vet hur de ska ta itu med sina sorger och andra känslor.
Men det är väl så människan fungerar? Se det som går att ta på. Bry dej inte om det som är hemskt. Bry dej inte om sånt som känns läskigt och som du själv inte skulle kunna göra.
Är det så?

Tyr du dig till personer som du är lik själv eller öppnar du dig för personer som du inte har något vidare gemensamt med?