Kära Vänner! Jag vill passa på att be om ursäkt. Vi har haft fullt upp i våra liv och har inte varit hemma och haft möjlighet att  blogga men det ska bli bättring på det. Absolut! Vi Håller också på att fundera ut vårt nya test, men vi återkommer om det när vi vet mer.

Många tankar kommer till mig såhär innan sommaren verkligen är här.
Kompisar dejtar mer än vanligt och funderar mer på framtiden. Varje kväll sitter jag patetiskt och stirrar ensamheten i vitögat.
Vad är det med sommaren som gör att alla så himla gärna vill ha ett förhållande? Sällskapssjukan sprider sig som pesten. Idag stötte jag till och med på en vän som helt serriöst började spinna som en katt när jag tog i hans hår....Vad fan gör du, människa!?

Jag vet inte... Kanske är det dags att börja tänka på ett liv med någon annan. Det känns bara sjukt tragiskt när man måste kolla kallendern för att boka in en dejt eller mys med vänner. Är det verkligen så det ska vara hela livet? Tisdagen den 14/6-08 kan vi ses på kaffe, om de går bra så bokar jag kyrkan till jul ...och kejsarsnitt efter det för ja har ett skit viktigt möte om 9,5 månader.

Herrgud! Är detta min första ålderskris?? Jag spenderar mer och mer tid framför spegeln på kvällarna för att se om det har skett några förändringar. Helt plötsligt förstår jag min mamma som jag alltid har kallat klimakteriekossa och dylikt. 
Avundsjuk för att jag inte har ett förhållande kan ju också vara ett svar. Jag orkar inte heller ta tag i saken att intressera mig av någon. Vad är poängen?  Kanske låter negativt men alla andra runt omkring mig är ju så sinnessjuk muntra så jag skippar det och gör något vettigt istället...