Jag är pank men kan fortfarande inte låta bli att gå på stan, låtsas att jag har semester och slösa mera pengar på kaffe. Gärna en svindyr, smaksatt latte.
Jag gick på stan i flera timmar idag och strosade mellan olika fik. Inte för att möta olika personer. Nej, nej! Det var samma grupp jag gick omkring med men vi var ju tvugna att flytta på oss ibland för att inte verka arbetslösa eller ännu värre, några som fikar en hel vardag för att man tycker det är mysigt.

Jag märkte tyvärr att jag verkligen inte mycket att prata om med mina vänner när vi befinner oss utanför vår vanliga mijö.
Det blir nästan lite jobbigt för efter varje avslutat samtalsämne så kommer tystnaden. Inte den som är bekväm utan den som är lite påfrestande. Det går alltid mellan 20-30 sekunder innan alla öppnar munnen samtidigt. Detta måsta vara för att alla har känt av denna påfrestande tystnad och frågar iprincip vad som helst bara för att strypa den.
Där sitter jag och gladeligen och besvarar dessa ytliga, obekvämma och ointressanta frågor samtidigt som jag tänker "Jag vill verkligen inte svara på den tråkiga frågan! Detta är inte okej!!!". Men det gör jag. Jag måste hjälpa till med strypningen. Vi måste hålla ihop och utrota den tillsammans.
Det dröjer inte länge försen den är där igen. Jag nästan ser hur den ligger som en dimma runt bordet.

I morgon ska jag träffa samma personer en gång till.... Verkligen stimulerande!