Jag känner dig inte ens. Du dök upp framför mig och såg söt ut.

Folk snackar skit om dig. Jag försöker att inte ta till mig av rykterna som går. Du är ju bara en människa som alla andra på denna planeten. Mina vänner är nog lite rädda för att du är konstig på något sätt och att du ska leda mig på fel spår.

Egentligen är vi nog för olika för att fungera tillsammans men du är ju djup och vi kan prata om nästan allting. Du är skör och jag är stark men båda två kämpar vi för att passa in i ramen. 

Vem är du? Du är så hemlig. Tänk om jag livnär mig på att utforska stängda sinnen? Är jag en parasitaktig känsloforskare på fritid? När jag väl har hittat nyckeln till ditt hjärta är du kanske inte intressant längre. Då tar jag mitt pick och pack och försvinner ur din åsyn.

Snälla någon! Är det så här jag gör? Tala om för mig att det inte stämmer.
Nej, nu får jag sluta tänka så mycket. Varför inte bara njuta? Du är vacker och du berör mig. Jag skrattar ofta och är mig själv när jag är med dig.  Hur ska jag kunna veta vad som är sant om dig? För mig är du inte som de säger att du är. För mig är du bättre.                       
                                                                                                                                                                                             /Rakel