Veckodagarna flyter på av gammal vana. Jag känner mig som en allmänt grå och gaggig person med brist på inspiration till fartfyllda expriment. 

Det som för en vecka sedan kändes så självklart har bara runnit ut i sanden, av olika anledningar. Varför blir det aldrig som man tänkt sig? Nu måste jag börja om från början igen. Filosofera, planera och sätta upp nya mål.
Man har gått och grubblat över hur man ska ta itu med sitt liv och vilka val man ska göra. Jag trodde precis att jag hade lagt upp en plan över min snara framtid. Så tar plötsligt allting en ny vändning och ingenting blev som jag hade hoppats på. Jag är helt tom inombords. Vad ska jag nu ta mig till? Hur ska jag orka ta mig framåt utan ett mål?

Ibland när allting känns trögt är det underbart att ha vänner vid sin sida. Tack Ria och Klara för att ni får mig att le även vissna dagar. 

Vi har aldrig brist på samtalsämnen och det är oftast massvis av bus på gång.  Frukta ej! men se upp där ute, för snart kommer vi.                                                                                                                               /Rakel